Författaren, professor i historia, sammanfattar här de senaste decenniernas svenska forskning om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen. Här analyseras nazityska försök att infiltrera det svenska samhället på olika områden, rasismen och antisemitismen. Även om neutralitets- och presspolitiken.

Hédi Fried har i många år besökt skolor runtom i Sverige för att vittna om sina minnen från Förintelsen. Med utgångspunkt i ett antal konkreta frågor som hon fått, skildrar Hédi Fried sina erfarenheter. Boken är ett försök att med enkla grepp förklara vad Förintelsen gjorde med de människor som tvingades leva under Nazitysklands terror.

Budapest 1944. En fjortonårig judisk pojke sätts en dag under andra världskrigets sista år aningslös på ett tåg som visar sig föra honom till ett dödsläger. Genom pojkens ögon skildras tillvaron i koncentrationslägren Auschwitz, Buchenwald och Zeitz.

Någon har kallat det för Goebbelsglappet: den korta tidsperiod som hinner gå mellan att något nytt djävulskap dyker upp i världen och att judarna får skulden för det. Under coronapandemin har vi kunnat se hur detta mönster har upprepat sig ännu en gång. I Hatet mot judarna berättar Björn Wiman om antisemitismens nya, förrädiska former i vår tid.

En romsk kvinna antar namnet Miriam och en judinnas identitet för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück. Hon kommer till Sverige med de vita bussarna och gör allt för att dölja sitt förflutna. Men när Miriams 85-årsdag ska firas tror familjen att hon har blivit dement när hon säger att hon inte heter Miriam.

I ett judiskt getto i östra Polen kämpar elvaårige Max och hans lillasyster Zena för att överleva efter att deras pappa förts bort av nazisterna. De har knappt mat för dagen och tvingas fly undan nazisterna in i den stora skogen. Efter en tid i skogen möter Max och Zena en grupp motståndskämpar som tar med dem till tryggheten i sitt läger. Men snart faller bomber överallt, även runt lägret. Hur ska Max och Zena överleva nazisternas invasion?/Btj.

Auschwitz, själva symbolen för nazisternas dödsmaskineri, befriades den 27 januari 1945. Men Förintelsen slutade inte där. Den gick i arv och sipprade in i blodomloppet hos Förintelsens barn. Det här är en bok om det tunga arvet, om känslan att finnas till istället för alla de som slutade sina liv i gaskamrarna. I barnen skulle en förlorad värld återuppstå. Vem kan leva upp till det? Men det är också en berättelse om två människospillror, mina föräldrar, som möts igen efter kriget, i Norrköping. Om deras strävan att i skuggan av de döda, bygga ett nytt liv i det svenska folkhemmet. Den handlar också om min egen historia i två världar, den judiska och den andra stora världen. Till dem som tvivlar: Det går alldeles utmärkt att vara både jude och svensk!/Innehållsbeskrivning från Elib.

När nazisterna tog makten bodde 4 675 judar i Dresden. I februari 1945 fanns endast 174 i livet. En av dem var litteraturprofessorn Victor Klemperer, som trots att han var jude överlevde nazisttiden och aldrig hamnade i koncentrationsläger. Klemperers dagböcker från Tyskland åren 1933-1945 återger författarens upplevelser vid nedskrivningsögonblicket och har aldrig bearbetats. De skildrar vardagslivet i Hitlers Tyskland med stor detaljrikedom och visar hur nazismen växer från att vara "ett övergående obehag" till att bli ett allomfattande förtryck. Intill slutet vill jag vittna är ett enastående verk och ett av de mest skakande vittnesbörden från Nazi-Tyskland. Ola Larsmo har skrivit ett nytt förord till denna utgåva, som även innehåller Thomas von Vegesacks introduktion från 1999, när dagböckerna utkom första gången på svenska.

Vad är ondska, varifrån kommer den och hur växer den? Våren 2010 besökte Julie Lindahl det tyska federala arkivet i Berlin. Det förflutna hade kastat sin skugga över hennes familj förgiftat relationer och lämnat stort lidande i spåren efter sig. Lindahl var förberedd på det värsta och farhågorna bekräftades då hon fick reda på att hennes morföräldrar hade tillhört SS under andra världskriget, och att de flytt till Latinamerika 1960. Denna upptäckt ledde till en sexårig resa genom Tyskland, Polen, Paraguay och Brasilien. Den förvandlade författarens värld och sättet som hon såg på nyckelgestalterna i den, inklusive henne själv. I sin bok låter Julie Lindahl läsaren följa med på en dramatisk resa genom mänskligheten. I mormor Oma som älskar fin litteratur och musik, men som inte lyckas avsvära sig sin gamla ideologi, utforskar hon den tunna gränsen mellan civilisation och barbari. Hon upplever kylan som sänker sig när den gränsen förbleknar. Under utforskningen av morföräldrarnas radikalisering till renläriga nationalsocialister vandrar hon in i det obesvarbaras domäner, frågor som kanske inte går att besvara men som trots det måste ställas: Vad är ondska, varifrån kommer den och hur växer den? I senare generationers trauman blir hon medveten om den vrångbild som skammen ger upphov till när tystnad och lögner används för att dölja krigets och folkmordets verklighet. "Och så sett är det ändå en rätt svindlande resa genom historien och släkten som Julie Lindahl låter oss följa. Om hon rör sig ängligt och trevande är hon också envis och modig, och när hon väl fullbordat sin färd är världen sig inte helt lik längre. Det är faktiskt riktigt vackert." DN "Pendeln är ett lättläst och välskrivet reportage, både levande och personligt." SvD "väldigt, väldigt bra" SVT.